Samverkan som nyckel till hållbart förändringsarbete – ett NorWeb med Elisabet Höög

Hur skapar vi hållbara förändringar i komplexa välfärdssystem? Den frågan stod i centrum när Elisabet Höög, medicine doktor och forskningsledare vid FoU Socialtjänst och Umeå universitet, föreläste på NorWeb den 11 september 2025. Med sin långa erfarenhet av praktiknära forskning inom socialt arbete och organisationsutveckling, delade hon med sig av insikter om hur samverkan kan fungera som ett kraftfullt förhållningssätt i förändringsarbete.

Föreläsningen tog sin utgångspunkt i de utmaningar som många offentliga verksamheter står inför idag: ökade krav, komplexa behov hos brukare och medborgare, samt en arbetsmiljö som ofta präglas av hög belastning och begränsade resurser. I detta landskap blir det tydligt att ingen aktör ensam kan lösa de problem som uppstår – samverkan är inte bara önskvärd, utan nödvändig.

”Lömska problem” kräver gemensamma lösningar

Höög kopplade dessa utmaningar till begreppet wicked problems – komplexa eller ”lömska” samhällsproblem som saknar enkla lösningar, där olika aktörer har olika uppfattningar om både problemet och lösningen. Exempel på sådana problem är psykisk ohälsa, social utsatthet eller ojämlikhet i hälsa. Dessa frågor är inte bara tekniska utan också politiska, kulturella och etiska. De kräver samverkan över professions- och organisationsgränser, och ett gemensamt lärande snarare än färdiga lösningspaket.

Samverkan som förhållningssätt – inte bara metod

Att ha samverkan som förhållningssätt innebär mer än att delta i samverkansmöten eller projekt. Det är inte heller något som någon kan bestämma att så ska ske. Det handlar om en grundläggande inställning till hur vi organiserar arbete, fattar beslut och förhåller oss till varandra – både inom och mellan organisationer. Det kräver tillit, förtroende, ömsesidighet och en vilja att förstå och värdera olika perspektiv. Höög betonade att detta förhållningssätt måste genomsyra hela organisationen, från ledning till medarbetare. Samverkan mellan olika aktörer på olika nivåer är en kultur som måste byggas, den ska ha näring och måste också rensas från ovidkommande innehåll. Samverkan är ingen administrativ uppgift, det kan inte beslutas utan baseras på en tillit och förtroende som man får, inte tar. Med andra ord – samverkan är ett arbete i sig självt.

Gemensam kunskapsproduktion och ledarskapets roll

Ett centralt tema i föreläsningen var gemensam kunskapsproduktion – att forskare, praktiker och ibland även brukare tillsammans formulerar problem, samlar in data och tolkar resultat, där inblandade aktörer lyssnar mer än de pratar. På så sätt blir forskningen inte bara relevant, utan också användbar i praktiken samt att man får tillfälle för att genuint förstå de andra parterna och inte bara framhålla sin egen position. Höög betonade också ledarskapets betydelse: ledare behöver skapa utrymme för samverkan, strategisk nyfikenhet, stödja lärande och hantera osäkerhet snarare än att enbart leverera snabba lösningar.

Hälsofrämjande förändringsarbete – inte alltid linjärt

Om man försöker tillämpa ovanstående resonemang i ett förändringsarbete i syfte att skapa hälsofrämjande organisationer och arbetsplatser följer det ofta samma logik som andra komplexa förändringar. Det vill säga: det är sällan linjärt, förutsägbart eller enkelt. Trots goda intentioner kan förändringar få oväntade konsekvenser, och det som fungerar i en kontext kanske inte fungerar i en annan. Därför är det avgörande att arbeta iterativt, med ständig reflektion och anpassning.

Verktyg och principer för hållbart förändringsarbete genom samverkan

Här är några av de verktyg och arbetssätt som lyftes fram i föreläsningen:

• Gemensam problembeskrivning: Säkerställ att alla aktörer har en samsyn kring vad problemet är – och att det är ett gemensamt problem.
• Reflektionsforum: Skapa former för strategisk nyfikenhet samt strukturerade tillfällen för gemensam reflektion och lärande, där olika perspektiv får ta plats.
• Tillitsskapande processer: Arbeta aktivt med att bygga relationer och tillit mellan aktörer och professioner.
• Flexibla strukturer: Undvik rigida projektplaner – skapa utrymme för anpassning och lärande längs vägen.
• Ledarskap för lärande: Främja ett ledarskap som stödjer dialog, reflektion och gemensamt ansvarstagande.
• Brukarmedverkan: Involvera dem som berörs av förändringen i både planering och genomförande.
• Kunskapsintegration: Kombinera vetenskaplig kunskap med praktisk erfarenhet och lokal kontext.

Föreläsningen lämnade publiken med både konkreta verktyg och nya tankespår – och en stark känsla av att hållbar förändring är möjlig, om vi gör den tillsammans. I en tid där komplexa samhällsutmaningar kräver nya sätt att tänka och arbeta, framstår samverkan inte bara som ett alternativ, utan som en nödvändighet.

Här kan du titta på den inspelade föreläsningen: NorWeb: Samverkan som förhållningssätt i hållbart förändringsarbete

Elisabet Höög